Massinvandringen blir liberalismens död

Borde jag inte som liberal vara för stor invandring, så att välfärdstaten kan krossas, lönespridningen öka och alla får en chans att bo vart de vill?

Jo, det kan man tycka. Och rent principiellt är jag för rörelsefrihet. Jag är också principiellt emot beskattning. Brydde jag mig inte om konsekvenser så hade jag ju tagit det jag kunnat och varit nöjd med varje steg mot ökad rörelsefrihet. Men dessvärre är jag inte riktigt så tunnelseende.

Förändringar på samhällsnivå sker i paradigmskiften över tid. Dessa grundas på idéer som när de väl etableras är svåra ändra, innan nästa skifte sker. När så sker så är det alltid för att det är omöjligt att inte ändra sig, inte för att folk helt plötsligt ändrat åsikt. De flesta ändrar nämligen inte åsikt. De bara dör.

Därför är idén om att liberalism är bra, viktigare än de enskilda liberala frågorna. För om liberala idéer uppfattas generellt som något bra, så kommer förändringen mot ett liberalare samhälle ske över tid. Om liberalism uppfattas som något dåligt, så kommer andra alternativ premieras när verkligheten tvingar fram förändring.

Det är inget fel på idén att människor ska ha rätt att bo var dom vill (så länge de inte bosätter sig på någon annans mark utan lov), precis som det inte är något fel på idén att människor ska få ha sex med vem de vill (så länge de inte tvingar någon annan till att delta). Men om idén att rörelsefrihet förknippas med dåliga konsekvenser, så kommer det spela liten roll om dessa konsekvenser beror på rörelsefriheten eller på något helt annat. De djupare sambanden är det få som ser, även när det finns mitt framför ögonen på oss. Folk är för emotionellt investerade i sina favoritförklaringsmodeller, för att vilja ompröva dem. I synnerhet när de har investerat i social samhörighet som bygger på denna gemensamma övertygelse. Och ännu mer så när det finns en enad bild om att detta är kopplat till en identitet som är god. Det är därför sakliga argument aldrig biter på emotionella människor. De vet att de är goda och du är ond. Därför är allt du säger fel per definition. De bryr sig mer om vem som säger något, än vad som sägs. För det är det enda som egentligen spelar någon roll för dem. Samhörigheten med de goda.

Nu till själva poängen med det här inlägget.

Om vi har massiv invandring, argumenterad för och stolt förknippat med identiteten ‘liberal’ och detta leder till kollapsen av den välfärdsstat som de flesta svenskar vågar jag påstå, upplever som höjden av godhet, faktiskt det bästa som mänskligheten någonsin skapat. Då kommer inte liberalismen överleva kampen om samhörigheten med det goda.

När stor invandring leder till olyckliga konsekvenser för de flesta människor, så att detta inte längre förknippas med godhet, utan med ondska. Då spelar det ingen roll om välfärdsstaten ändå hade kollapsat därför att den bygger på premisser som gör den långsiktigt ekonomiskt omöjlig.  Det sambandet är det få som förstår.

Konsekvenserna som drabbar var och en högst påtagligt förstår de dock. Och de kommer inte vilja veta av något som associeras till liberala ideer. Vilket kommer ha negativ inverkan på alla försök att ytterligare styra samhället i frihetlig riktning. ”Det där är en fin idé, men vi vet vad det leder till i verkligheten” kommer folk säga. Och bara de riktigt djupt engagerade kommer ens vara intresserade av att diskutera orsakssamband.

Därför är jag emot massinvandring. För att om det inte föregås av en nedmontering av välfärdsstaten utan istället tvingas på en befolkning som fortfarande är övertygad om välfärdsstatens förträfflighet. Så kommer den förlora. Välfärdsstaten kanske inte överlever i sin nuvarande form, men den kommer överleva som idé. Och idéer dör inte. Människor dör. En hel ny generation som inte vill veta av denna liberalism kommer ha större inverkan på samhällsutvecklingen än några debattartiklar.

Läsvärt

Ni ser yrvakna ut…

GOD MORGON, SOVIT GOTT? Vi fortsätter följetången med att rapportera från alla de uppvaknanden som verkar ske i en ökande takt runt om på tidningsredaktioner landet runt.

Senast att sälla sig till skaran nyvakna är chefredaktören för Skånskan, Lars J eriksson.

Det hade varit hederligt om de etablerade partierna istället för att visa väljarförakt sagt som det var, att om vi tar emot flyktingströmmar i den omfattning vi gör i dag så kan vi inte upprätthålla ett välfärdssystem på den nivå vi har vant oss vid.

Människor som kommer hit måste ha försörjning, boende, utbildning, barnomsorg, sjukvård, tandvård och andra välfärdsanordningar, vilket minskar förmågan att hålla uppe resurser och kvalitet för människor som redan bor i Sverige.

Skånskan

Samtidigt beklagar sig vänstern över tillnyktrandet, de anser att erkänna ekonomisk verklighet är att kapitulera kampen för det utopiska värdegrundssamhälle som alla goda krafter måste enas kring. De som ger upp denna omöjliga kamp är helt enkelt onda.

Det är en strid om borgerlighetens själ som rasar denna höst, där de intellektuella pressar på för en högersväng. Det står och väger.

I den striden är vänstern och socialdemokratin förpassade till åskådarplats. Man kan skälla ut och mana på, men är i praktiken maktlösa. Därför är varje konservativ och varje liberal antirasist just nu oerhört viktig. Bara borgerliga politiker och opinionsbildare kan stoppa de egna. Bara borgerliga väljare kan straffa dem.

Som Expressens kulturredaktör Jens Liljestrand skrev dagen efter valet: ”Kampen mot de bruna är nu en kamp om den svenska borgerlighetens framtid. Nu lämnar vi köpcentret och går ut på gatorna. Ansvaret är vårt.”

Aftonbladet

Samtidigt säger Aftonbladet upp allt fler i personalen och det verkar alltså vara bara en tidsfråga innan dessa verklighetsfrånvända, men mycket goda människor tystnar. Vare sig de vill eller inte, så kommer ekonomisk verklighet alltid trumfa ideologisk renlärighet. Hur god den än vara månde.

Stefan Hanna (c) slår följe med den tidigare så ensamma och övergivne Staffan Danielsson (c) när han säger att vi måste börja tala om verkligheten. Vi får hoppas Stefan är pigg och utvilad nu när han nyvaket vågar ta till orda.

Du skriver gång på gång på din blogg att det svenska välståndet riskerar att haverera om migrationspolitiken inte förändras. Vad är det vi inte har råd med?

– Jag menar att det kommer att bli helt omöjligt att upprätthålla det sociala kontrakt som vi kallar den svenska välfärdsmodellen. Vi tar emot mest flyktingar i EU per person och prognosen är att ta emot 500 000 till de kommande fem åren. Vi är år efter år världsbäst på att hjälpa flyktingar som inte kommer från angränsande länder. Det klarar inte vårt välfärdssystem. Det blir kollaps. Men vi har ingen öppen och respektfull debatt om det. Jag anser att vi måste börja diskutera en ny migrationspolitik. Upp med verkligheten på bordet.

UNT

Såhär fortsätter det och kommer fortsätta. För verkligheten vinner alltid i längen. Och ingen minns oss som sa det först, men vi kan vara stolta inför oss själva över vår integritet. Vi såg det ingen ville se och vi sa det ingen ville höra, innan det blev socialt accepterat. När den enda belöningen vi fick var att utmålas som dumma och illasinnade. Vi lade grunden för den här utvecklingen. Och likt en lavin är den nu ostoppbar när den väl fått momentum.

Hederligt arbete

Nu för tiden sitter det tiggare utanför nästan varje matbutik. Något annat som ofta sitter utanför matbutiker är hundar.

Varför inte låta tiggarna ta hand om din hund medan du handlar och få en slant för det?

Kanske är det en idiotisk idé, men jag tycker iaf det är värt att pröva. Honest pay for honest work, som det kallas. Och du avgör själv vad det är värt.

Här är bilden för den som vill skriva ut och ge till någon av alla tiggare.

waitingdog (Ladda ner waitingdog.pdf och skriv ut)

Migrationskaoset

GODMORGON, SOVIT GOTT? Som jag skrev strax efter valet så verkar proppen ha släppt nu. Allt fler vågar öppet ta fram fakta i ljuset och den sektliknande mentaliteten som präglat Sverige, att den goda viljan inte får ifrågasättas med praktiska invändningar, börjar falla i bitar.

Merit Wager har skrivit om kaoset på Migrationsverket i åtta år och tagit upp exempel efter exempel på hur fullständigt verklighetsfrånvänt verksamheten fungerar. Nu skriver Ivar Arpi på Magasinet Neo om samma sak. Det betyder att det inte kan ignoreras och avfärdas som något från en hatsajt och därmed ointressant att beakta oavsett det som sägs är sant eller inte.

Men något som är svårt att ta reda på under tidspress är om en person faktiskt kommer från det land han eller hon uppger sig komma ifrån. Som Syrien till exempel. Eller Eritrea. I det förra fallet saknar 72 procent pass och i det senare 98 procent.

–Det finns jättemånga människor som kastar bort sitt pass. Antingen på eget bevåg eller för att smugglaren säger att man ska göra det. Men vem som gör det och vem som helt enkelt inte hade möjlighet att få med sig sitt pass, det vet vi inte, säger Mikael Ribbenvik.

Magasinet Neo

Tove Lifvendahl skriver på SvD om hur mottagandet i praktiken inte är i närheten av humant, eftersom det helt enkelt inte går att hantera den enorma tillströmningen av asyl-sökande (som inte ska förväxlas med verkliga flyktingar).

Den mänskliga och ekonomiska kostnaden för en människa som inte tas i anspråk, multipliceras snabbt. Räntan är dessutom hög. Ingen borde, med hedern i behåll, kunna slå sig för bröstet för att Sverige hanterar sina resurser så.

SvD

På Expressen skriver återigen Anna Dahlberg om hur vänstern inte har mer än floskler och goda avsikter att komma med. När det kommer till praktiska lösningar tvår de sina händer i oskuld, eftersom antalet asylsökande tydligen anses vara nån slags naturlag som inte går att påverka överhuvudtaget. Vi kan bara behandla ansökningarna efter bästa förmåga…

En del drar paralleller till kriget på Balkan i början av 90-talet. ”Varför skulle vi inte klara det nu?” frågar exempelvis Karin Pettersson, politisk chefredaktör på Aftonbladet (14/11).

Sanningen är att skillnaderna mellan då och nu är fler än likheterna. En uppenbar sådan är det brutala visumtvånget som infördes år 1993, vilket kritikerna verkar ha förträngt. När antalet flyktingar ökade till 84 000 år 1992 svarade regeringen med att stänga Sverige för flyende bosnier. Det var flera år före massakern i Srebrenica.

Att denna period nu framhålls som ett historiskt föredöme är anmärkningsvärt med tanke på den poäng som debattörerna vill göra.

Expressen

Jag står mest och konstaterar, ”vad var det vi sa?”, för inget av ovanstående är ju nyheter för den som följt debatten. Det enda som skiljer är att när nu allt fler öppet erkänner att kejsaren är naken så börjar de elaka antydningarna om onda avsikter låta allt mer ihåliga. Det är helt enkelt inte något moraliskt övertag att säga att någon är rasist, när var och en kan se problemen som migrationskaoset medför med egna ögon.

Istället är det de som envetet vägrar tala om problemen som framstår som onda. För det är ju bara den som räds ett erkänna verkligheten som inte vågar prata om den.

Mer läsvärt

”Vi kan göra både och!”

Om du har ca 20 kronor att spendera på glass så kan du köpa en Magnum. Du kan också köpa en Daimstrut. Men du kan inte köpa båda två. Inte utan att spendera ungefär dubbelt så mycket pengar. Det är ganska elementär matematik, men tydligen gäller den inte för kostnader relaterade till att hjälpa flyktingar.

Plötsligt kan man spendera samma pengar två gånger, utan att spendera dubbelt så mycket pengar!  Om det här stämmer så har ju debattörerna som använder detta resonemang upptäckt något som borde motivera ett Nobelpris i ekonomi!

Men självklart är det inte sant. Du kan inte spendera samma pengar två gånger. Har du spenderat X miljoner av budgeten för migration på att ta emot flyktingar så har du mindre pengar att spendera på flyktinghjälp i närområdet. Och eftersom pengarna hjälper fler i närområdet per krona, så är detta det bättre valet. För det är bättre att hjälpa fler än färre.

Det resonemanget borde faktiskt en 10-åring förstå.

Att riksdagsledamöter inte begriper något så simpelt är skrämmande. Men det förklarar ju en hel del kring hur kostnaderna kan skena så okontrollerat utan att någon i riksdagen förutom Sverigedemokraterna verkar förstå sambandet mellan massinvandringen och migrationsrelaterade kostnader.

Man kan tycka att Kent Ekeroth är onödigt otrevlig och raljant, men det ändrar inte att han har rätt i sak. Att trots upprepade försök i Riksdagen inte besvaras sakligt utan av vuxna människor fortsätter med att envist återupprepa ”vi kan göra både och” är frustrerande.

Jag rekommenderar alla som har tid att se debatten från Riksdagen idag om massinvandringen. Det är beklämmande låg nivå på sakligheten i argumenten.