Cybersex, så säkert det blir
Jättebra krönika om Internet, cybersex och att det faktiskt knappt kan bli mer säkert än så. Har eg. inget mer att tillägga. Läs här!
Rammstein gör porrvideo
Det är skönt att se att det trots allt fortfarande finns tyskar som vågar göra videos på klassiskt tysk, sexualliberalt manér. ;)
“Sexmissbruk” & den privata sexualiteten
Vi konstaterade ju häromdagen att är det nåt man inte gillar ska man kalla det missbruk, för då blir det automatiskt stigmatiserat och "fel".
Ett bra exempel på hur det används, förutom för att stigmatisera människor som använder droger som inte är välsignade av staten, är människor som använder sex på ett sätt som inte är välsignat av staten (eller frun, religiösa grupperingar som feminister).
Då är det plötsligt sexmissbruk. Inte otrohet, personlig sexualitet el dyl, utan sexmissbruk.
Dagen då Anders dolda dubbelliv uppdagades för henne hade de kommit hem från semestern. Det var massor som behövde göras: packa upp, tvätta, fixa i trädgården. Men Anders satte sig framför datorn. Till slut gick Katrin in till honom.
– Jag var irriterad för att han inte hjälpte till, men han såg så himla glad ut. Jag frågade vad han gjorde. ”Ingenting”, svarade han.
När Anders lämnade datorn kollade hon historiken.
– ”Fan”, tänkte jag, ”det är det han håller på med, han sitter här och porrsurfar”. Det var första insikten.
Aldrig hade hon anat sanningen. Att alla de där timmarna framför datorn gick till nätsex. Till att se på porr, chatta och boka prostituerade.
– Det var så omstörtande. Mycket värre än att upptäcka att ens man skåpsuper. Det är ändå ett accepterat missbruk; det här är så tabu. Om min man söp hade jag kunnat berätta det. Men att han knullar horor är inget man kan säga.
- DN
Sexualdrift är inte något fel, något dåligt. Det är inte en lust att begå mord vi pratar om. Det är också fundamentalt i dessa sammanhang att förstå att mäns och kvinnors sexualitet och sexdrift av naturen skiljer sig. Visst finns individuella variationer, men testosteron och östrogen har i sig fundamentala skillnader i hur det formar vår sexualdrift.
Kvinnor har ägglossning ungefär en gång i månaden. Män har sin "ägglossning" ungefär en gång om dagen. Väsentligt oftare i puberteten. Kvinnor kan vara kåta som fan, för att de fattat att sex kan vara underbart om man bara inte skuldsätter sig själv för att någon projicerat sitt eget neurotiska förhållande till sex på en genom t.ex. en konservativ uppfostran. Men kvinnor har inte ägglossning varje dag. De producerar inte sperma som måste ut och som kommer ut i sömnen om inte ivern att lätta på trycket får gehör. Därför är killar generellt kåtare, även om det knappast hjälper att kvinnor av kristna ideal tvingats ta på sig en roll som återhållsamma för att inte stigmatiseras.
Det är förstås svårt att verkligen inse skillnaden, för de flesta har (av uppenbara skäl) aldrig upplevt bägge sidorna. Som transsexuell däremot så vet jag hur det är att vara under inflytande av både testosteron åh ena sidan, och östrogen åh andra sidan. Därför tänkte jag utveckla det lite extra.
När jag kom i puberteten, nånstans kring 10årsåldern, så började jag fantisera allt mer intensivt om olika uppenbart sexuella scenarion. Det tog dock tills jag var 11 innan jag upptäckte orgasmens välsignelse och därefter följde några år av nyfrälst förtjusning när jag i stort sett inte gjorde annat än onanerade när helst jag hade chansen. Testosteronnivån var på topp och den tid det tar att återhämta sig från en orgasm till lust för nästa var obefintlig. Det var mest en fråga om hur många orgasmer man hann med på ett dygn, inte om man hade lust till det. Även upp i åldern hade jag svårt att förstå vad min dåvarande flickvän menade, när hon sa att hon helt enkelt inte kände nåt behov av att onanera.
Det var inte alls så att hon var en frigid person utan sexlust, tvärtom. Men just onanerandet hade inget syfte för henne. Ville hon ha sex var det sex hon ville ha, inte substitutpillande på sig själv. Det var ungefär lika meningsfullt som att krama kudden när man vill ha en riktig kram, menade hon.
Det tog några år, tills jag själv äntligen fick mina efterlängtade hormoner, innan jag insåg vad hon menat. När testosteronnivån sjönk, avstannade spermieproduktionen och behovet av att 'tömma sig' försvann. Det var inte längre tal om att känna ett spontant sug efter att få lätta på trycket 1-2 ggr om dan. Det fanns inget tryck. Självklart kunde jag fortfarande känna sug efter sex. Men då var det just sexet jag saknade. Alla känslor det gav, inte just och enbart lättnaden av orgasmen.
Det här är den fundamentala skillnaden i män och kvinnors sexualitet. Sex är för män ett bättre sätt att lätta på trycket, för kvinnor är perspektivet annorlunda. Jag vet inte hur det är att ha ägglossning, så jag kan inte ge någon målande beskrivning för det sexsug som finns då, men jag gissar att det mer liknar mäns behov av att "lätta på trycket" än den annars ständigt varande känslan.
Jag vet att det inte är populärt säga sånt här i statsfeminismens Sverige. Vi ska ju tyst låtsas som att män och kvinnor är biologiskt identiska. Som att skillnaderna bara är miljömässiga och kulturella. Att egentligen finns det inga skillnader. Sorry, biologin anpassar sig inte till det politiskt korrekta. Och jag säger; Kejsaren har inga kläder!
Givetvis måste varje par själva diskutera vad som är rimligt i sitt förhållande. Vill man leva i en relation där man går i burka jämt, aldrig får onanera och ska ge sin partner sex minst tre gånger i veckan, så är jag för varje individs rätt att välja ett sånt förhållande. Men det är viktigt att inte samhället lägger skuld på den man som anser att han inte klär i burka, att det är helt okej att runka till porr för att må bra och vara tillfreds, eftersom sexualdriften inte alltid nödvändigtvis synkar med sin partner.
Jag tror helt enkelt att om vi inte sätter religiösa mått tvärtemot våra naturliga drifter, så blir vi friare och lyckligare människor och då kommer också våra förhållanden fungera bättre. Det kommer inte dyka upp symptom på bristande relationer i form av nya "missbruk".
Därför är det ypperligt tragiskt att sexneurotiska feminister i det här landet har förstört snart sagt varenda utlopp för en sund livfull sexualitet som finns att få. Kvar återstår en trist, påtvingad, seriemonogam kultur, där självbefläckelse är synd, där sexköp är våldtäkt och att konsumera porr är ungefär lika illa som att köpa saker gjorda av barnarbetare i Kina.
Kräv din rätt till din egen sexualitet! Din fantasi är din fantasi! Din partner har ingen självskriven rätt att obehindrat vara i ditt huvud dag och natt. Alla har rätt till en egen sfär - även i ett förhållande - och en egen sexualitet, en rätt att onanera!
Gillar man inte att ens partner ser på porr så handlar det i 99 fall av 100 om att man är osäker på sig själv och låter den osäkerheten gå ut över ens partners rätt till sina fantasier. Några råd för samlivet:
- Slappna av lite. Kommentera folk ni tycker är attraktiva och poängsätt dem tillsammans. I filmer, på stan, i tidningar. Om nån av er är bisexuell blir det förmodligen roligare (här kan erkännas att jag har lite svårt själv relatera till hetero/homosexualitet). Bara för att man tycker nån är attraktiv betyder inte det att man skulle ta första bästa chansen man fick att knulla med dem. Våga slappna av!
- Diskutera porr! Inte om den är rätt eller fel. Diskutera innehållet! Okej att karaktärerna i en porrnovell är fantasier, men det är faktiskt porrbrudarna i porrfilmen också. Porr är sällan annat än en gestaltning av människors fantasier. Om ni verkligen inte kan tända på några saker gemensamt, oavsett om det gestaltar sig i bild eller textform är ni kanske inte så sexuellt kompatibla och eftersom sexualitet är nåt man ska dras med under en större del av sitt liv, kanske det vore klokt att ställa frågan om ni verkligen funkar ihop i längden då. I bästa fall hittar ni saker ni bägge gillar och kan prova på! (Och nej jag vet, alla tjejer ogillar inte porr. Det är en hel hög av oss som älskar Rocco-porr och somnar av lama sexnoveller.)
Egentligen kan jag tycka att åtminstone punkt 2 borde man ha klarat av redan innan man blev tillsammans, som en del av de fundamentala punkter man kollar igenom för att se att man är synkade, så ett förhållande har potential att funka i längden - men jag vet också att tyvärr är det många generationer som vuxit upp, förstörda och präglade av en neurotisk syn på sex, där man inte talar högt om sina fantasier och lustar. Det är sorgligt, men inte desto mindre nödvändigt att göra upp med det i efterhand för att få en fungerande sund sexualitet. Och med sund menar jag inte nödvändigtvis en seriemonogam, porrfri, sexköpsfri tillvaro, under täcket med lampan släckt.
Det känns som att det går en tydlig skiljelinje i samhället. Vi som porrsurfade oss genom puberteten och de som alltid skämts för att de köpt porrtidningar, smygrunkat till TV1000 medan frugan läser bok i sängen och som med skam på axlarna förtryckt sin privata sexualitet. Nu sitter det generationer av människor och försöker ta igen det som de missat, det fönster av möjligheter som öppnats genom Internet.
Plötsligt finns det "YouTube's" bara för porr, prostituerade annonserar sina tjänster online och det enda som behövs för att hitta en escort är att googla! Självklart kommer det väcka nyfikenhet, just därför att det aldrig fått utforskas på allvar under puberteten, som en del av den självklara processen att lära känna sig själv och sin egen sexualitet. Jag hade känt mig lurad som fan om jag var 50 och först nu insåg att halva min sexualitet legat och väntat på att bli upptäckt och först nu finns det en ocensurerad chans att utforska den! Tro fan att gubbarna porrsurfar! Och låt dem!
Människor, oavsett kön, måste ha rätt till sin privata sexualitet. Att få onanera ostört även när man har en partner. Låt gå att om onanin är intressantare än ens partner, kanske det är ett uttryck för att något inte står rätt till, men det är knappast en fråga om 'missbruk' bara för att makens sexfantasier inte är välsignade av frugan.
Kan vi inte gemensamt komma överens om att sluta missbruka missbruk närhelst vi har chansen?
Sen i matchen…
Men jag känner jag måste göra nån kommentar iaf om det här med att HAX gjort porrfilm.
Sverige är ju skenhelighetens förlovade land och det finns ju ingen politiker (utom Pirater) som inte ivrigt försöker leva upp till den sexualneurotiska normen om att all porr är kvinnoförnedrande (och att förnedring är dålig).
Själv tycker jag om porr. I synnerhet förnedringsporr och våldsporr. Ju mer förnedrande och tvingande, desto bättre. Men eftersom jag inte bara är sadist/masochist, utan faktiskt har empati också, så är det förstås otänkbart för mig att stödja porr som bygger på mer eller mindre verkligt utnyttjande och närmst bedrägliga former av övertalning.
Jag skulle aldrig förnedra och tvinga sexuellt någon som jag inte visste själv njöt av det, precis som analsex med någon som inte vill känns meningslöst. Om jag skulle bli upphetsad i situationens hetta så skulle jag må så fruktansvärt dåligt och känna sådan självförakt för det jag gjort i efterhand att jag skulle ha svårt leva med mig själv.
Man styr trots allt inte vad som tänder en, men man har ett moraliskt ansvar att inte låta det gå ut över andra människor. Därför våldtar jag inte småflickor i parker, (förutom för att jag inte gillar löst sex) för att jag faktiskt inte bara vill förnedra utan ännu mer ta om hand och trösta och älska. Det är i mångt och mycket kontrasterna som är poängen för mig.
Och många delar inte min läggning och kan inte förstå för fem öre varför det är "vackert" att se någon gråta, eller hur man kan bli upphetsad av att se någon ha ont. Och visst är det så. Jag vet läggningar jag inte själv förstår. Män som klär sig i kvinnokläder äcklar mig. Killar som vill ta det analt äcklar mig. Besatthet vid fötter tycker jag är allmänt mysko och det finns säkert mycket mer jag inte förstår eller sympatiserar med, vad gäller smak.
Det betyder inte att jag fördömer dem som går igång på det. Det är bara inte något för mig. Vi måste göra skillnad på smak och moraliskt rätt och fel. Annars blir vi som de kristna prästerna som fördömde alla som avvek från normen, oavsett deras smak var i form av könsliga preferenser - som för homosexuella - eller om det handlade om att man gillade analsex med frugan. Där var det dödstraff på allt.
En sån värld vill jag inte leva i. Jag vill ge och ha ömsesidig tolerans för det avvikande. För de sätt jag avviker på och för de sätt andra avviker på. Vi behöver inte delta i varandras avvikande beteende men vi kan visa respekt för det vi inte förstår eller sympatiserar med, så länge detta inte går emot fundamentala rättigheter.
Därför stör det mig inte att Carl Serung gjorde förnedringsporr. Jag hade förmodligen gillat den (vilket jag inte är säker på att HAX gör). Fram tills jag insåg att tjejerna som var med eg. inte alls gick igång på det utan bara mådde dåligt. Då hade jag fått något mordiskt i blicken och förmodligen velat stuckit närmsta vassa föremål i ögat på Serung för det fruktansvärt ansvarslösa och empatilösa beteendet. Man måste kunna göra skillnad på dessa saker. Det är okej att ha analsex, det är inte okej att tvinga/lura flickvännen till det när hon egentligen inte alls vill.
Det är okej att bajsa på folk. Det är inte okej (moraliskt) att lura folk till att gå med på saker som man ser helt uppenbart att de inte alls vill. Då är man empatilös.
Så, vad ska man göra när man inser att något pågår framför ögonen på en som inte är vad man trodde och som man inte kan stödja moraliskt? Jo, man gör precis som HAX gjorde. Man larmar och ser till att den utsatte får hjälp. HAX är en hjälte och ingen jävel ska klandra honom för att han filmat porr. Han är en moraliskt förebild.
Det sexualfobiska Sverige
Kvinnor som använder sitt utseende för att tjäna pengar ska skämmas. Det är något få män kan göra (de säljer inte lika bra som snygga tjejer), därför ska inte heller kvinnor göra det. Vi måste bli som männen för att få respekt! De som ändå försöker ska horstämplas och stigmatiseras så de rättar in sig i ledet. Ha inte mage att vara stolt för hur du ser ut kvinna! Du är nämligen ett offer, även när du tjänar på ditt utseende. Sådana kvinnliga yrken ska helst förbjudas, eftersom alla kvinnor som är för fula för att försörja sig på det sättet - liksom de flesta män - annars blir kränkta. Det 'sexualiserar' samhället och det vill vi ju inte. Sex hör hemma i sängkammaren!
Ja, ungefär så måste feministerna resonera. Feministerna och de som anställde Kija Habibzadeh i Malmö. Hon var nämligen modell och liksom modeller gjort i alla tider poserade hon ibland naken. Det var oanständigt och omoraliskt, menade vissa föräldrar som klagade och fick henne uppsagd. Sexualfobin och förtryckandet av kvinnans sexualitet segrar igen! Vet din plats som offer kvinna!
– Vi är noga när vi väljer våra fritidsledare, tar utdrag ur polisregistret och sådant. Våra anställda ska vara ett gott föredöme. Vi har ett ansvar inför föräldrarna att skydda barnen. Men hennes agerande rimmade inte in med det, därför går vi inte vidare med anställningen.
Fritidsgårdens föreståndare, Lena Ericson
- Metro
Så hur är man som kvinna och modell inte ett gott föredöme? Genom att visa upp sin vackra kropp naken? Genom att göra pengar på sitt utseende? Exakt vad är det som inte är ett föredöme i att vara modell eg.? Det skulle jag vilja att Lena Ericson svarade på.
Och vilka signaler sänder eg. föräldrarna och föreståndaren för fritidsgården till barnen? Att man ska skämmas för att man gör pengar på sitt yttre? Att det är fel att vara vacker och utnyttja det till sin fördel? Att man som kvinna aldrig ska spela på sin sexualitet för att få fördelar i livet?
Kan det vara så att föreståndaren Lena Ericson tillhör samlingen av kvinnor som förtrycker andra kvinnor som inte formar sig efter den kristna sexmoralen?
Jag har en transsexuell vän. Hon blev en gång misshandlad av ett gäng nazister. Hon slog tillbaka och bröt fingret av en av skinnskallarna. För det åtalades hon för misshandel. Åklagaren menade att våldet var framprovocerat och därför var det inte fråga om självförsvar, detta eftersom hon hållt hand med sin flickvän. Åklagaren var kvinna.
Kvinnans jämställdhet hotas inte av män. Den hotas av kvinnor som vill ta ifrån henne hennes valfrihet. Sveriges feminism handlar inte om fria val, utan om att de maktkåta feministerna vill tvinga igenom sina val på befolkningen. Den kvinna som inte håller med dem förstår helt enkelt inte sitt eget bästa. På så vis omyndigförklarar man alla de kvinnor som inte delar t.ex. deras kristna moral i frågor om sexualitet.
Det är därför sexköpslagen ser ut som den gör. Det är därför ingen prostituerad i Sverige får någon som helst hjälp, om de inte först lovar att ta avstånd från sexsäljandet. Svär trohet till statsfeminismen! Det är därför kvinnor som gör pengar på sitt utseende ses som om de går fiendens ärenden och är opassande förebilder. Kvinnans sexualitet ska hämmas. Den som använder sin sexuella makt ska bespottas och stigmatiseras.
En man som är modell skulle ingen drömma om att anklaga på samma sätt. Han är inget offer. En man som säljer sex skulle ingen drömma om att anklaga på samma sätt. Han är inget offer. Kvinnan är alltid ett offer. Alltid omyndig. Alltid beroende av staten och feminister för hon förmår inte ta hand om sig själv och ta ansvar för sina egna val. Hon väljer inte ens, enligt somliga. Hon förstår inte sitt eget bästa.
Är du trött på att ses som omyndig av feminister? Jag är.
Svensk feminism är vidrig.
*och liberaler som vill ha jämnställdhet också mellan könen men envisas med att kalla sig feminister behöver förstås inte ta åt sig alls av ovanstående text som helt riktar sig mot statskramande "radikalfeminister"
Var är det svenska Sexpartiet?
I Australien har nu - tack och lov - startats ett lite mer sexliberalt parti till motvikt mot de radikalfeministiska och konservativa krafterna som objektifierar kvinnor och fråntar individen rätten till sin egen kropp (samma rätt som förfäktas i abortsammanhang) genom sin vidriga och integritetskränkande politik, för att inte tala om hur man inskränker vanligt folks informationsfrihet till abnorma proportioner.
Det var på en sexmässan Sexpo i Melbourne som partiets lansering skedde.
Bland partiets hjärtefrågor finns lagstiftad rätt för homosexuella att gifta sig, införandet av en nationell sex-och samlevnadsplan i skolorna samt motståndet mot ett regeringsförslag om att blockera tillgången till 10 000 webbsidor med sexuellt innehåll.
Vansinnet i att förbjuda folk från tillgång till pornografi på Internet vet inga gränser. Till att börja med är det en meninglös morallag, vilket feminister och moralkonservativa kristna ofta är ivriga att predika för. I praktiken fungerar dem inte. Vem som helst kan kringå dessa filter bara genom att sätta sin DNS hos OpenDNS, vilket en tolvåring klarar. Precis som varken sexköpslagen eller förbudet mot narkotika är verkningsfullt och bara handlar om att göra som man gör för att man vägrar acceptera nederlaget som redan är ett faktum. Tvärtom skadar denna sortens lagar mer än de är menade att göra nytta, något man av rent dogmatiska skäl väljer att ignorera.
Att även homosexuella [samkönade par] ska kunna gifta sig som vilka människor som helst kan tyckas självklart för oss liberaler, som inte likt kristna baserar våra ställningstaganden på cirkelresonemang och magkänsla och "det har alltid varit så", det kan därför vara svårt att sätta sig in i det envisa motstånd som finns hos dessa grupper.
The Australian Christian Lobby har fördömt partiet för deras " syn på kvinnan".
- Pornografi och prostitution skadar kvinnor och barn enormt och tanken på att ett politiskt parti ska ge dessa branscher platser i parlamentet är motbjudande för de flesta. Det sista vi behöver är ett sexparti som kör upp ännu mer sex i allmänhetens ansikten, säger Jim Wallace till AP.
Det här är ju den mest absurda kommentaren. De enda som förminskar och objektifierar kvinnor är de som säger att kvinnor - pg av sitt kön - inte klarar av att fatta självständiga beslut kring sitt eget sexliv och därför måste skyddas av staten mot sitt eget usla omdöme.
Att porr skulle vara kvinnoförnedrande per definition är befängt. Porr handlar om att gestalta människors sexliv och fantasier på ett eggande sätt. Det gäller bögporr (som knappast kan vara kvinnoförnedrande?!!) såväl som vanlig vanlilj-heteroporr.
Men det är objektifierande!
Ja, precis som annan filmskapande, modellande, att vara politiker och en massa andra yrken som bygger på offentlighetens gillande handlar om objektifiering. Att sälja sig själv som varumärke och objekt.
Objektifiering är inte alls något dåligt per definition. Sexuell objektifiering kan dessutom för många vara en turn-on. Problemet är när man inte är fri att välja objektifiering i vissa sammanhang utan att allt man gör förknippas med detta. Detta vidriga förenklade och svartvita synsätt på människor står de kristkonservativa och radikalfeministerna för. Det är de som påstår att den som säljer sex säljer sin kropp, sin själ och sin integritet, som om de hade monopol på att tolka alla människors egna upplevelser och därmed göra val åt dem. Känn dig omyndigförklarad!
Och pornografi är precis som prostitution en fråga om att ha sex mot ersättning, fast i pornografiska sammanhang inför en (förhoppningsvis) stor publik. Att förbjuda detta, för att man personligen med sin magkänsla inte kan tänka sig själv syssla med det, tyder på en grav empatistörning. Det är nämligen en fundamental empatisk förmåga att kunna särskilja sina egna känsloupplevelser från andras. Nu vill jag inte påstå att alla radikalfeminister och kristkonservativa är empatiskt störda, men nog undrar jag ibland.
Att man ännu inte predikar för att förbjuda all porr i Sverige förvånar mig lite. Men skämmas för att vi tittar på den, ja det ska vi iaf göra säger media! I synnerhet om du är kvinna! Alla vet ju att pornografi - bögporr eller inte - är kvinnoförnedrande!
För att inte tala om hur pornografi förstör relationer... [Porr i relationen, ett problem?]
Porr i relationen, ett problem?

Jag har inte, såvitt jag minns, under de år jag bloggat skrivit något om relationer. Detta trots att relationer socialpsykologi är områden som intresserar mig mycket och jag spenderar mycket tid i forumet Relationer på Helgon.net där jag är VD (admin) med att hjälpa och råda folk i olika problem.
Jag vill tro att jag faktiskt är rätt bra på det. Och sen har jag säkert en värdegrund som skiljer sig ganska fundamentalt från äldre generationer. Jag är mer fördomsfri, mindre moraliserande och samtidigt principiell, när det gäller min syn på rätt och fel.
Så, idag tänkte jag iaf roa mig själv med att ge mina egna råd kring en artikel i en frågespalt på Aftonbladet.
Hej Eva! Jag och min man har varit gifta i några år. Han har alltid tittat mycket på porr.
När vårt sexliv började dala bad jag honom sluta. Jag ville att han skulle dela den lust han hade med mig, för jag kände mig helt bortglömd. Han lovade att sluta, men har fortsatt ändå. Och förnekar det fullständigt.
Tilliten är svårt skadad efter alla gånger jag kommit på honom.
Dessutom fantiserar han sexuellt om våra vänner. Detta trots att vi varit överens om att han inte ska blanda in dem i sina sexfantasier.
Jag klarar inte av att gå ifrån honom, för i övrigt är vår relation otroligt bra. Ska jag acceptera hans behov av porr?
Maria
Rådgivarens expertråd är i korthet att kräva att han slutar se på porr, att han lider av sexmissbruk och andra påhittade diagnoser...
Först måste vi identifiera problemet. Har han varit såhär hela tiden, eller är det ett nytt problem? Det ser vi redan i första meningen, "Han har alltid tittat mycket på porr". Först nu har hon alltså givit upp tanken på att förändra honom och börjat tröttna på riktigt. Det här är regel 1A i alla relationer. Du kan inte förändra din partner! Ge upp tanken! Är han/hon inte som du hade önskat, acceptera det eller dumpa. Annars kommer du bara skapa distans, förtrycka och han/hon kommer dra sig undan. I det här fallet har det blivit grogrund för en konflikt, som antagligen inte gör mycket för att förbättra hans villighet till intimitet med henne.
Man har enligt mig rätt att ha en privat sfär. Man har rätt att ha en privat sexualitet och att titta på porr, fantisera om vad fan man vill utan att nödvändigtvis behöva dela detta med sin partner. Det är först om det uppstår en distans mellan varann som det är ett problem. Då är frågan, uppstod distansen pg av att något ändrats, eller har det funnits där hela tiden och den extra energi man lade i början när man var förälskad kanske har börjat sina?
Det är ju inte ovanligt att man blir tillsammans, inser att man inte är sexuellt kompatibla och då blir porr (bilder, film, noveller), onani ett substitut snarare än en privatsak för avslappning och lite pysseltid för sig själv. Kanske är det så att det finns en konflikt i deras sexuella preferenser. Han får inte sina behov tillgodosedda, eller också får inte hon det och han tar avstånd för att han känner sig otillräcklig. Det framgår inte några ledtrådar i det korta brevet, så jag får spekulera fritt. Detta är i så fall en grund för att inte fortsätta förhållandet. Kompabilitet på ett så viktigt område som det sexuella är helt fundamentalt om ett förhållande ska bli långvarigt, om man inte överväger kemisk kastrering inom den närmsta tiden. Ty, ens sexdrift försvinner inte för att det är praktiskt och inte heller ändras ens sexuella preferenser efter vad ens partner sympatiserar med.
Man fastnar inte i "missbruk" utan anledning. Porr är inte en drog som gör dig fysiskt beroende. Om välmåendet av onani och fantasier är större än det av sexet, så är det antagligen något i relationen eller kompabiliteten i ens sexuella preferenser som inte stämmer. Det första kan man jobba på, men hur man är lagd sexuellt kan man inte ändra.
Han lovade att sluta, men har fortsatt ändå. Och förnekar det fullständigt.
Han är alltså konflikträdd och vågar inte stå för att han ser på porr. Här är samhällets vidriga syn på porr en stor bov. Att se på porr är stigmatiserat i offentligheten. Många killar (och ännu mer tjejer) mår dåligt och skäms över att dom ser på nakna människor som har sex och blir upphetsade av detta, trots att det är något fullkomligt naturligt och positivt!
Han kanske vill sluta för hennes skull, men som sagt, man kan inte ändra vem man är. Att begära att någon som tittar mycket på porr innan helt ska sluta med detta när denne får en partner som inte gör det, är helt absurt. Det kommer aldrig sluta väl. Han kommer fortsätta i smyg och det skapar ett emotionellt avståndstagande dem emellan.
Acceptera att han ser på porr. Försök istället identifiera den verkliga orsaken till att han inte vill ha sex med henne. Det är definitivt inte porren som är boven, lika lite som det hade varit bilens fel om allt han gjorde var att mecka med den ist för att lägga energi och tid på sin partner.
Dessutom fantiserar han sexuellt om våra vänner. Detta trots att vi varit överens om att han inte ska blanda in dem i sina sexfantasier.
Här blir jag lite ställd. Har hon krävt att få veta vad han fantiserar om, eller hur vet hon ens att han fantiserar om deras vänner? Och att han fortsatt med det? Hur galet kontrollbehov har hon egentligen över sin partner? Hans fantasier är hans ensak. Om han vill dela med sig av dem i förtroende till henne så är det en sak, och jag kan förstå den rent emotionella reaktionen att inte vara bekväm med att ens partner fantiserar om personer i ens närhet. Det blir ett potentiellt hot av en annan, mer konkret typ, än objektifierade skådespelare i en porrfilm, eller fantasikaraktärer i en novell.
Men man kan inte kontrollera sin partners tankar! Vad han fantiserar om är hans ensak. Om han fantiserar om andra för att han inte finner henne attraktiv, ja då är det absolut ett problem. Varför är hon ihop med någon som inte attraheras av henne? Ha lite självrespekt och dumpa!
Om han fantiserar utan minsta tanke på att leva ut det, fine, det är bara fantasier. Då måste hon lita på honom, och sen respektera att hans fantasier är hans fantasier. Det är inte per automatik fel att fantisera om andra människor. Men man bör givetvis vara uppmärksam på vad det kan komma sig av, och om det samtidigt är så att man inte attraheras av sin partner. Kanske är man inte en monogam person? Det är genetiskt präglat hur monogam/polygam man är lagd. Att försöka leva efter en norm man inte är skapt för, är dömt att misslyckas.
Det handlar inte om att ha svårt för intimitet, utan om att inte vara lagd så att man begränsar den till en person. Det blir förstås galet om man är ihop med någon som är lagd åt rakt motsatt håll. Då bör man rimligen söka sig till en partner som är likadan. Att försöka anpassa sig till en norm som man inte tillhör är destruktivt.
Vad kan vi då slutligen dra för slutsatser?
Visst, det kan vara så att han har allmäna intimitetsproblem. Då borde hon rimligen ha märkt det redan från början. Men deras sexliv har även om han alltid tittat mycket på porr, allt att döma inte varit dåligt från början. Det har kommit successivt, och hennes krav på att han slutar se på porr har allt att döma inte fungerat överhuvudtaget. Istället har avståndet ökat. Trots detta skuldbelägger 'experten' mannen, vill tvinga in honom i ett normbetéende och utan att ifrågasätta varför porren först nu blivit ett problem när den inte varit det tidigare. Utan att ifrågasätta kvinnans beteende, kontrollbehov och möjligen dåliga självkänsla och självrespekt.
Det tycker jag är dåligt.
Vilken tur att jag inte har lika begränsat med utrymme att uttrycka mig på. ;)











